The shit in Stockholm

Helgen var mycket trevlig! Öl med Jenny och pojkarna på Tiffanys sen jollen en stund, det var fredagen det. Lördagen blev det kaffe och mys hos Lollo på dagen sen öl på medusa med Niclas, Jonas och deras vän (minns inte hans namn tyvärr). Så kom söndagen men det blev inte en vanlig söndag utan hockey i globen med Lollo, Niclas och Tobbe! Sjukt kul Sverige slog Finland med 4-0 och vann med det hela tuneringen! Stort grattis! Men höjdpunkten var nog när det visade Bengt-Åke Gustavsson på storbildsskärmen och Lollo utbrister "Heja Svennis, heja!!" Jag försöker hålla mig för skratt och förklarar lugnt att Svennis är förbundskapten för Mexico och inte Sverige, och det är i fotboll! Men det var ett bra försök i alla fall, båda är ju tränare inom nån form av sport!
Efter hockeyn gick jag och Lollo hem till henne och drack kaffe och kollad scrubs och sex and the city på hennes nya projektor. Nice!!!

Nu är det måndag och ny vecka men jag måste säga att det inte känns lika hårt som det brukar. Klev upp lite efter sex i morse (till skillnad från kl sju som det annars brukar bli) och han både med att dricka kaffe, laga och äta min frukost, borsta håret. Ja, en hel det. Jag och Sophie åt göt och drack kaffe i soffan medans vi snackade massa skit! Kunde inte få en bättre strart på dagen! Så närjag väl kom till jobbet var jag redan vaken och kunde börja arbeta direkt, de ni!
Dagen gick fortare en förväntan och efter jobbet åkte jag och Sophi och handlademiddag och shoppade runt på ICAs nedervåning. Säger bara WOW! Va "speciella" saker det finns! Fick med mig lite garn, kylskåpsmagneter och shotsglas!

Vårt kärleksbarn är fött, Anki!

Hela veckan har jag gått runt och känt mig hängig. Snorig, ont i kroppen, seg och huvudvärk. Det är så otroligt seg att vara förkyld! Knaprar alvedon är ju det enda man gör! En sak att vara sjuk på riktigt. Då sover man ju i stort sett i tre dygn och sen känns det bättre (om man borträknar hur Mokkling var efter en viss Berlinresa). Ja nästan önskar att febern kom så att skiten kunde vara över!! BLÄ!!!

Kände bara för att gnälla lite...

Är det inte lite illa att när vår älskade lilla Brasse flyr landet för varmare bredgrader (snart i alla fall) så stannar bloggen av..  Den är ju så mysig att läsa. Fast jag ska väl inte säga så mycket med min tre inlägg på denna blogg sen den startades (skäms) men nu ska det bli ändring! 

Jag har egentligen inget spännande att berätta, jobba sönder mig på jobbet, för det är GALET  mycket saker att göra och sen sover jag. Fan vilket tråkigt liv! och jag som lovade mamma dyrt och heligt att jag inte skulle bli någon kontorsråtta som jobbar över var och varannan kväll (jag skulle bli prinsessa)

Det gick ryckten tidigare om en stående torsdag (eller tisdag, minns inte riktigt) i veckan där vi alla möts för en öl, kaffe eller motsvarande. Vad hände? Vore inte det mys? En gång i veckan kan vara lite väl att ta i men en gång i månaden då? Det bore väl alla kunna ta sig tid för...

Ja just det. Det kan jag berätta! Jag har jånglat med en kille som är nyskild... Det måste ju vara åtminstånde 2 vuxenpoäng? eller..? Tack för pushen Lina! :)

Nu har jag ingen aning om något mer och min chef står och blänger på mig med en halväten banan i munnen.

Puss

P.S Hela Salus luktar päronmer, ni vet den i tetrapack och sugrör, inte den på plastflaska. D.S

Vi anlände till Berlin med full och flärd. I den största vaningen vi nansin sett sitter vi nu ett gäng pa 10 personer och korsar alla sprakbarriärer. Vi ska göra stan ikväll. Förutom Kaj som tydligen ska lata stan göra honom. Marcus undrar hur manga öl man egentligen kan dricka pa en dag och vi förklarar att det är det vi är här för att ta reda pa. Efter en heldag pa stan lyckades vi fa med oss hälften av grabbarna till lokala alkishaket för att jaga efter den kända u-baten. Utstirrade till en början gjorde vi oss vän med stammisarna och övertalade bartendern att fixa u-batar till hela sällskapet. Skummet yrde och glada som barn kilade vi över vägen till affären, packade händerna fulla, och tog en till u-bat pa vägen tillbaka.

Tysk precision is the shit!

/ J & S

När jag e på bra humör har jag mycket tålamod. Då orkar jag bråka med arga kunder som inte vill betala sina fakturor. När jag är på mindre bra humör vill jag givetvis muntra upp mig själv, och då har jag noll tålamod. Så när arga kunder mailar och ringer när jag är på just mindre bra humör ger jag dem det de vill ha. Drar tillbaka inkassokrav och krediterar fakturor till höger och vänster. Kunderna tror förstås att jag gör det för att va snäll men inte då. Det görs av enbart egoistiska skäl. För inget gör folk så lyckligt tacksamma när de lyckas hålla inne på slantarna. Det här leder till att min mail fullkomligen överröses med snälla tackmail om hur snäll, underbar och serviceinriktad jag är. Och smicker gör mig på bra humör. Helt klart en win-win situation. Förutom för företaget då, som inte får några pengar.

Full rulle hela dan. Jag har städat, lagat mat, varit i skärmabrink, telefonplan och nu äntligen tillbaka på lidingö. (Huset är fortfarande kallt som fan). Försöker packa och ringer jenny varannan minut om råd kring tjocktröjor och strumbyxor. Har försökt  få henne att förstå vikten av att välja rätt färg på nyårsutstyrseln och förklarade att örra tolvslaget firade jag i helvitt för att jag ville ha frid och ro under året. Hon fattade nada utan bekymrar sig mest över hur hon ska förklara för tullen vad alla brustabletterna gör i väskan. Som tur är har jag slagit upp hur man säger vätskeersättning på tyska.

Jag och lollo har kört en heldag på stan, köpt ett lass med grejer vi inte behöver. Billigt ju. Ikeasyndromet. Rea får folk att bete sig konstigt. Och man märker hur liten denna stad är. Folk går till samma ställen, känner samma männsiskor. Finns öron och ögon överallt. Nu har vi krupit upp i min soffa, svettiga, utmattade, lyckliga och tillfredställda med ylva i telefonen på högtalare. All the way from Austarlia. Ikväll har jag bordlagt förslaget öl på söder. Verkar populärt. Måste ju komma ut och ikapp. Ligger ju tydligen hesmkt mycket efter.

Det är konstigt hur hjärnan spelar en konstiga spratt. Det är svårt att separera personer man känt och personer som man känner dem nu. Man slåss med samvete, omtanke och saknad av den man kände och ledsamhet, besvikselse och likgilttighet för den man känner nu. Det skapar en märklig konflikt i huvudet och en hjärna med olika viljor som stretar åt olika håll. Och man önskar att lögnerna hade varit sanningen och sanningarna vore lögner. 

Nu strippar lollo för mig, river hela lägenheten och försöker sjunger ljuva visor.  Det hela är mycket obehagligt.
Måndag kväll går vi German style.. Då är det helt klart dags för ett nytt år.