Ruskigt dåligt humör
Sitter här och bara ryser för jag är på så dåligt humör. Dagen började hyffsat med lägenhet och madrid och hej och hå men sen kom stressen ikapp i full fart, utan förvarning och jag va tvungen att fly från föreläsningen efter att ha suttit i 45 min och försökt kontrollera ångesten som attackerade från alla håll.
Människor överallt på tunnelbanan hem och jag ville bara krypa ur skinnet. Kommer hem och fattar det otroliga genomtänkta beslutet att ringa exet för att se om han kunde råda bot på paniken med några roliga skämt. Jäkligt smart tänkt av mig då människan varit på dåligt humör senaste 1 1/2 året. Men.. tänker jag. Han kanske kan låta bli att va sån bitterfitta just bara idag. Mmm det gick ju skit bra. -Din röst ger mig allvarligt huvudvärk, säger han. Jag suckar, han avslutar med ett -Kill your darlings och jag slänger på luren. Det blir ett samtal jag aldrig ringer igen.
Och nu sitter man här och skriver ett meningslöst jävla inlägg som förmodligen kommer få alla andra på dåligt humör också. Bara för att slösa bort lite extra tid så jag hamnar lite mera efter med allt. Helt genialiskt! Ja , nu räcker det, ni fattar nog. A moment of weakness.... :(
mokkling mokkling.. lugn nu
