The shit in Stockholm

Sen kväll på jobbet igen. Ingen prinssesstårta den här gången dock. Istället får jag bada i vuxenlivets bollhav. Post-its! Tusentals, i olika färger, som jag sätter precis överallt. Har inte mindre än (jag räknar nu..) 9 st bara på dataskärmen. På kanten förstås annars skulle jag ju inte se nått. Man får inte va dum.. Utöver det är hela skrivbordet täckt av de där rosa, gröna, oranga och blåa papperslapparna som är nerklottrade med telefonnummer som jag inte vet till vem de går längre, personnummer och kundnummer som jag glömt vad jag skulle göra med. Vågar förstås inte slänga dem ifall jag mot all förmodan nån dag kommer underfund med varför jag skrivit ner det från början. Sen har vi alla mina kryptiska meddelanden till mig själv. Man ligger rätt dåligt till när man inte ens själv förstår vad det är man försökt säga sig själv.

Exempel på post-its jag tittar på just nu och frågor jag ställer mig precis just nu:

Rosa post-it "Funkar ej. Ring när det gör det"   Vad är det som inte funkar?? Vem ska jag ringa? Ingen aning...

Orange post-it " Fakturera! Tisdag, utan adress. Gör om"  Vilken tisdag? Ska jag skicka fakturan igen eller göra om fakturan.  Skicka den på tisdag eller skickade jag den i tisdags? Adressproblemet spekulerar jag inte ens i.

Grön post-it " Hon vill byta medlemskap, kolla IJK" Jo visst kommer jag ihåg att jag skrev IJK för jag tyckte det va en smart förkortning men kan för allt i världen inte komma ihåg vad det va jag försökte förkorta.

Tack för idag, slut för idag.. Nu rullar jag nog hem och proppar i mig mer voltaren. Jag har ont..