The shit in Stockholm

Så va det snart jul. 

I år stannar jag hemma och planerar att fira det med stoj och stök.
Jag ska köra hela julebaletten med ljus i taket, på golvet, i hyllorna, i sofforna. Ja kanske till och med i kylskåpet.
Ska ha fula grejer i guld, silver, rött och grönt hängandes precis överallt och en jäkla krans på dörren ska jag också ha. Dricka glögg tills jag spyr och skråla ikapp till nu e det jul igen.
Men som alla kloka gör man bäst i att först experimentera på bortaplan. Och det va planen när jag armbågade mig fram bland glitter och glamour på stan idag. Visade sig att jag e rätt bra på det där med att köpa gulligt skräp som man bara gör när.. ja som man bara gör ibland.

Nånstans mellan påsmossa på åhlens och grytvante på claes ohlsson så snubblade jag mitt i piruetten. Gick jag fel? Gjorde jag fel? Köpte jag fel? Och plötsligt e det alldels för mycket folk överallt. Uppradade som en mur och jag kommer inte igenom. Alla pratar men orden hörs inte fastän de finns där, hängandes i luften. Förklädda ord e det som hörs. Verkligheten är klädd i tapeter. Ville aldrig åka karusell men allt snurrar ändå. Och jag undrar om det är jag. Är det alltid jag? Sneglar över axeln men gatan är tom på folk nu och ingen går efter. Måste jag leta mig tillbaka? Jag hittar ju ingenstans och jag förstod inte ens vilken väg som var fel. Finns för många vägar i  den här stan. Funderar på att sätta mig och vänta vid en parkbänk, vänta på en utsträckt hand som kan ta med mig därifrån men det är mörkt och kallt och alla har gått hem så förmodligen får jag vänta hela natten. Kanske blir jag sittandes i flera dagar.
Är jag trasig? Eller oläkbar? Jag ser ju onekligen hel ut... Men vissa punkter ömmar förfärligt och på ett slagfält fullt av gamla ruttnande lik blir ett "hörs sen" en ekande signal och ett vi ses snart ett kanske aldrig mer. Blev jag halt medan jag försökte lära brutna löften att gå?

Så sitter jag här, sneglar på en överfull kasse, en trasig klack, och undrar ifall blindtarmen sitter på höger eller vänster sida. Och när jag tittar på mobilen för 78:e gången så föraktar jag mig själv. Jag fryser och jag kramar min tomte tills hans käpp lossnar.