The shit in Stockholm

Vi anlände till Berlin med full och flärd. I den största vaningen vi nansin sett sitter vi nu ett gäng pa 10 personer och korsar alla sprakbarriärer. Vi ska göra stan ikväll. Förutom Kaj som tydligen ska lata stan göra honom. Marcus undrar hur manga öl man egentligen kan dricka pa en dag och vi förklarar att det är det vi är här för att ta reda pa. Efter en heldag pa stan lyckades vi fa med oss hälften av grabbarna till lokala alkishaket för att jaga efter den kända u-baten. Utstirrade till en början gjorde vi oss vän med stammisarna och övertalade bartendern att fixa u-batar till hela sällskapet. Skummet yrde och glada som barn kilade vi över vägen till affären, packade händerna fulla, och tog en till u-bat pa vägen tillbaka.

Tysk precision is the shit!

/ J & S

När jag e på bra humör har jag mycket tålamod. Då orkar jag bråka med arga kunder som inte vill betala sina fakturor. När jag är på mindre bra humör vill jag givetvis muntra upp mig själv, och då har jag noll tålamod. Så när arga kunder mailar och ringer när jag är på just mindre bra humör ger jag dem det de vill ha. Drar tillbaka inkassokrav och krediterar fakturor till höger och vänster. Kunderna tror förstås att jag gör det för att va snäll men inte då. Det görs av enbart egoistiska skäl. För inget gör folk så lyckligt tacksamma när de lyckas hålla inne på slantarna. Det här leder till att min mail fullkomligen överröses med snälla tackmail om hur snäll, underbar och serviceinriktad jag är. Och smicker gör mig på bra humör. Helt klart en win-win situation. Förutom för företaget då, som inte får några pengar.

Full rulle hela dan. Jag har städat, lagat mat, varit i skärmabrink, telefonplan och nu äntligen tillbaka på lidingö. (Huset är fortfarande kallt som fan). Försöker packa och ringer jenny varannan minut om råd kring tjocktröjor och strumbyxor. Har försökt  få henne att förstå vikten av att välja rätt färg på nyårsutstyrseln och förklarade att örra tolvslaget firade jag i helvitt för att jag ville ha frid och ro under året. Hon fattade nada utan bekymrar sig mest över hur hon ska förklara för tullen vad alla brustabletterna gör i väskan. Som tur är har jag slagit upp hur man säger vätskeersättning på tyska.

Jag och lollo har kört en heldag på stan, köpt ett lass med grejer vi inte behöver. Billigt ju. Ikeasyndromet. Rea får folk att bete sig konstigt. Och man märker hur liten denna stad är. Folk går till samma ställen, känner samma männsiskor. Finns öron och ögon överallt. Nu har vi krupit upp i min soffa, svettiga, utmattade, lyckliga och tillfredställda med ylva i telefonen på högtalare. All the way from Austarlia. Ikväll har jag bordlagt förslaget öl på söder. Verkar populärt. Måste ju komma ut och ikapp. Ligger ju tydligen hesmkt mycket efter.

Det är konstigt hur hjärnan spelar en konstiga spratt. Det är svårt att separera personer man känt och personer som man känner dem nu. Man slåss med samvete, omtanke och saknad av den man kände och ledsamhet, besvikselse och likgilttighet för den man känner nu. Det skapar en märklig konflikt i huvudet och en hjärna med olika viljor som stretar åt olika håll. Och man önskar att lögnerna hade varit sanningen och sanningarna vore lögner. 

Nu strippar lollo för mig, river hela lägenheten och försöker sjunger ljuva visor.  Det hela är mycket obehagligt.
Måndag kväll går vi German style.. Då är det helt klart dags för ett nytt år.

Oklart.. Men allt som går in kommer ut. Samma väg så att säga. Ville bara dela med mig. Bild finns. Någon? Utgång ikväll var det ja...

Update:
Jag ringer marcus med gråten i halsen. Ber honom att få det och sluta. Han säger att han ska göra lite illamående-research. Nu får jag sms. "Vatten, fil, apelsinjuice och frísk luft... MEN funkar tyvärr inte lika bra som en återställare".
Såklart dimper det ner ett sms från lollo sekunden efter. "Get a fucking grip women. Jag kommer över med en box"

Update 2:
Lollo gormar och hotar mig och försöker hälla i mig vin. Nu sitter hon här bredvid och pratar i telefon.
- Ja jag sitter här med Sandra och tvingar henne att dricka så hon ska sluta se så patetisk ut och bli människa igen. Ja hon mår dåligt. Ja riktigt dåligt men jag har förklarat för henne att det är en helt vanlig alkoholförgiftning. Inget att gnälla om. Lollo e en fin vän :)

Ja nog är julen trevlig allt. Efter respektive familjemys hamnade en utvald skara hemma hos mig. Natta drog en en snyfthistoria om ett hjärta som förlorats i Norrtälje och jag hade inget annat val än att följa med ut. Var hamnade vi? Oh ja... Patricia. På julafton. Svängde loss på rockgolvet när taylor frågade om jag skulle med hem. Visst visst svarade jag och vinglade glatt mot utgången med garderobslappen i högsta hugg. Men jag blev snuvad på konfettin när en flicka i rött siden la vantarna på honom. Efter att ha väntat snällt i ca 20 min, garberobslappen i handen återvände jag till dansgolvet. Plötsligt dök Guzzi upp, jag betedde mig som en f%&##a och han lämnade mig med 2 halvdruckna rom och cola. Jag svepte, letade upp taylor, han va bitsk, jag ville pussas men flickan med röda sidenet blängde argt och han ryggade undan. Hon måste sagt nått elakt tänkte jag för nu ville han inte gå hem med mig mer, varken nu eller senare sa han. Flickan i rött kom fram till mig, viskade nått barnförbjudet i mitt öra och jag tackade för mig.

Och så blev det juldag och vi kör igen förstås. Bromma vill till Garbo :) jag vill varsom.Värminingen va tänkt att hålla till här men nu verkar det klia i nickes fingrar och han talar om gröna drinkar med sliskig röst. Vi får se helt enkelt.

God Julen!

Snart va det jul igen då.. Tur det för det börjar bli långtråkigt att sitta hemma. Och jag har ju lovat att inte gå ut mer före jul. Det här betyder förstås att det inte blev nån tvätt igår. Varken med eller utan tvättpåsar. Och diskmedlet är slut. Kan man köpa det på hemkörning? Jag testar med vanlig tvål först.

Guzzi kommer på fint statsbesök i 2 dar och jag har lovat att bjuda på äkta stockholmsglögg ikväll. Ska bli så skönt och se honom igen.

Det vankas utgång på torsdag. Vi kör värmning på slussen. Det är ju tydligen stora utgångsdagen på juldagen och traditioner är till för att följas. Enligt Marcus är det dock bara på landet denna regel gäller. Bor man i storstan är det stora utgångsdagen varje dag. Men vad vet han.... Arbets  lös och allt. :)

Över en fika idag gjorde jossi klart för mig vikten av att använda tvättpåsar. Efter en kvarts utläggning om bh-byglar och försäkringsbolag så begav jag mig svärande till stan. Närmare sagt Åhléns. Säger inte mer om det.. traumat är för stort. Men trängselsskatt på barnvagnar känns mer aktuellt än nånsin. Traumatiserad som jag va vägrade jag tunnelbanan och begav mig än en gång på promenad genom stan. Strövade i kungsträdgården, köpte en stekt strömming och betraktade folket som åkte skridskor. En stund av lugn innan nästa trauma, konsum på slussen. Folk har helt förlorat förståndet. Hemma till sist, och ja, jag glömde de förbannade tvättpåsarna. Men nu går jag inte ut igen förrän efter jul.

Har fått mycket lyckönskningar på morgonkvisten. Om det är för att folk faktiskt är så uppmärksamma att de minns min tenta eller om det är för att jag tjatat sönder varenda människa i min umgängeskrets om den låter jag va osagt. Det uppskattas oavesett.

Christopher - säger:

Vafan du sätter den!

Och om du sumpar den så står jag för en ordentlig fylla!

Somliga vet precis vad som värmer i hjärtat. Somliga vet det inte.

Jag ligger med huvudet på telefonen. För trött för att orka hålla den med händerna. Han säger att man inte ska  va ledsen när solen skiner. Men solen skiner ju inte svarar jag. Jo visst gör den det, fortsätter han. Den skiner alltid där du e.
Jag ler för mig själv, säger åt honom att sluta smöra och förklarar hur trött jag e. Han berättar nån historia om rymden tills jag somnar in igen. När jag vaknar på morgonen har någon tejpat upp en bild av en sol på mitt sovrumsfönster.

Det är ju El Classico på lördag. Jag frågar min kollega om jag måste börja heja på real madrid nu när jag ska bli temporär madridbo. Han flyger förskräckt upp ur stolen, tittar på mig med avskyvärd blick och förklarar med noga kontrollerad aggrissivitet att vissa saker gör man bara inte. Äter bajs till exempel.

Fick därmot ett par tips om några alternativa lag som jag kan heja på om jag nu "prompt måste heja på ett madridlag".
Så hädanefter är jag Atlético Madrid - supporter. Känns bra. Tror vi kommer få en fin realtion.. menar relation. Jag och Atlético.

Igår kväll letade jag fram alla väckarklockor jag nånsin ägt. De plus alla på mobilen resulterade i totalt 10 väckarklockor som jag strategiskt ställde med 2 minuters mellanrum. Asnöjd över att ha överlistat mig själv somnade jag med gott samvete över att ha omöjligjort snoozandet nästkommande dag. Men ack så fel man kan ha..
Så vad har jag lärt mig av det här lilla experimentet?
Jo nämligen att det går helt fantastisk bra att snooza på 10 väckarklockor samtidigt om man bara har alla inom en armlängds avstånd. Nä visst, man hinner inte somna om men det är liktförbannat lika underbart skönt ändå.

Nu är det sängdags för mig och mina klockor.

Lollo leker hela havet stormar, Lisa har kilat hem och krypit ner bredvid pojkvännen sin, Natta raggar, jag försöker släpa med henne hem. Men hon har borrat in ögonen i grabben i bordet bredvid. Som förövrigt verkar vara på nån form av date.

Natta:
Va fan nu har vi haft ögonkontakt hela kvällen. Varför kommer han aldrig fram?

Lollo:
Öhh kanske för att han sitter med en tjej?

Natta:
Men varför tittar han på mig hela tiden då?

Sandra:
Han kanske undar vem psykot är som har glott på han hela jävla kvällen.

Kan man inte lära sina bekymmer och simma så gör man bäst i att dränka dem. Och bekymmer är som hundar. Gamla går inte och lära att sitta. Och inte kan man hänga hatten högre än man når den för hur skulle man då nå upp för och hänga upp den från första början. Nu tar jag en öl och faller mellan 2 stolar.

Ibland när jag "hänger" på gymmet :) händer det att jag börjar en övning som jag inte riktigt orkar slutföra. Så skedde förstså även idag. Omgiven av buffalo bill och slanka stina är goda råd dyra. Jag snegalar mig omkring, tvekar en sekund sen vrider jag ansiktet i en grimas av smärta, tar mig för axeln och mumlar nått om nån gammal idrottskada som inte rikigt läkt än. Sen går jag därifrån med bister uppsyn, skakar besviket på huvudet och fortsätter mumla över hur typiskt det är att inte kunna ta i fullt ut. Jäkla axel som aldrig läker...

Man vill ju inte framstå som en mes.